Ljuskronor och Nostalgi

Tors Hammare,

2011-10-05T13:58:00.000-07:00

Tors Hammare, numrerade, det kommer endast att finnas 50 st i hela världen, redan nu har det gått rätt många.
200 kr stycket vill han ha. Då är frakten inräknad
Skriv ett mail till mig, om du är intresserad, jättefina julklappar.
Mailadress zarahallman@gmail.com.
Här kommer fler bilder på dem. Till och med baksidan är rikt dekorerad, och unik är de.
Smycket är 3,5 cm hög. Han har handtvinnat en läderrem till dem.

Design Simon

2010-06-08T03:58:00.000-07:00

Dessa kors har min son tillverkat, han har gjort helt efter eget mönster, Mest för att han tycker om att hålla på med konstnärlig tillverkning. Han gör ringar också.
Korsen är i tenn, det är tänkta som dekoration.De finns patinerade och vitmetall., enligt bilden ovan. De är 7,5 cm från topp till botten.
Han vill ha 47 kr styck.
De är otroligt välgjorda och snygga.
Kolla in baksidan.

Lika snygg. Med initialer.
Sonen kommer att gå guldsmedslinjen i framtiden, så det blir nog i ädlare metaller så småningom.
Men tills vidare, så kan han endast göra dem i tenn, här hemmavid.

Du som vill köpa ett kors, mailar mig.
Min mail adress zarahallman@gmail.com finns också i min andra blogg.
Madonnorna är tyvärr slut.Men Jag vill visa hur han gör.
Först byggde han upp en kropp i modellera.Sen gjorde han hela madonnan klar.
Sen gjorde han en avgjutning i silikon. När silikonformen är klar så gjöt han i gips. Här på bilden är utseendet inte riktigt klart utformad.Så ni kan fatta att det var ett fint jobb han gjorde till mig, sen höll inte formen för så många madonnor så nu är de slut.

Jag ska försöka att få honom att göra en större madonna, då får vi se om det går, och om jag lägger ut någon i så fall.
Simon gör jättesnygga saker.
Kan visa ringarna bara för skojs skull.

Tyvärr säljer han ingen av dessa, för alla är unika, kolla detaljrikedomen.
Men så småningom så blir det nog nya hoppas jag.
Kram Zara

Mera sommardrömmar till er alla.

2010-02-20T07:58:00.000-08:00

Sommar, fiske och båtturer.

Blommor och bin

och humlor som surrar.

Sommardrömmar.

I vintertid.

Drömmen om SOMMAREN

2010-01-05T09:21:00.000-08:00

Sommar.

Har någon börjat få sommardrömmar?

Jo, eller hur.Jag i alla fall, ibland.

Mina tulpaner när de blommade.

Bilden under.Midsommarblomster, i regn.

En tippad tulpan av ett underbart sommarregn.

Droppar på vita violer.

En skål full med sommarens nektar.

Oj så ljuvligt alla blommer förefaller nu när det är så kallt ute.

Lite bilder kan pigga upp, på blommor.

Så här såg förra årets julgran ut. Full med pumlor. Klicka på bilden så syns den bättre.

2009-12-05T18:18:00.000-08:00

Så här såg den ut förra årets julgran, lite gles, men med enormt fina mustiga gröna slöjbildande grenar.
Glittret måste jag ha, säger söner, vill ibland inte ha så mycket, men gamla traditioner är svåra att bryta.
Desutom så har nog det där glittret flyttat på sig under tiden, hos oss händer alltid oförutsedda saker,som att ex, kuddar kan flyga omkring i luften och ställa till det.
Nej det spökar inte, jag har söner, som ibland, verkar ha en väldig förkärlek för flygande kuddar, om ni förstår................
Däremot pumlorna de älskar jag, ja ni vet väl alla vad pumlor är, nehej, ja det är det ni kallar kulor.
Jag har sett i tidningar att det kallas julkulor, men vi har alltid kallat det pumlor, och det namnet bara älskar jag, pumlor, smaka på ordet, och tänk på hur de ser ut.....................passar utmärkt i mina öron.
Vävstolen stod och trängdes om utrymmet, i år hoppas jag verkligen hinna väva ut väven.
Lite mörk bild, men ändå, får den duga.
Ha en bra dag. Zara

Julfönstet eller Luckan som Prästen kallar det.

2009-11-24T06:07:00.000-08:00

Vår präst har bestämt att i vår församling så har vi en kalender i form av ett fönster som ställs iordning, ett fönster för var dag, och i var by.
Det kan vara hos en privat eller en förening eller en entreprenör, och i prästgården.
Förra året såg mitt fönster ut så här, fönstret fanns i vår bylokal.
Min dotter och jag brukar turas om med att göra fönster vart annat år, men vi hjälper varandra med idéer.
Var kväll under december så tas skyddet för ett fönster bort och det bjuds på glögg och sång, och alla pratar och skrattar.
Vår präst kommer från Danmark(en mycket bra präst)
Han har då skapat den här traditionen hos oss.
Fönstren kan vara väldigt olika.

Så här ser då mitt ut det året. 2008

Med det vill jag tjuvstarta er lite julstämning.

Själv har jag inte kommit igång.

Ha en bra dag.

Kram Zara

Den långa resan hem...........................

2009-11-19T14:47:00.000-08:00

Smygehuk och tången.
Nästa dag gick vi ner till stranden, jag blev så lycklig när jag såg alla snäckor, men det var jätteblåsigt jag hade min jacka med huva, det luktade tång, men det gick bra, jag fokuserade på stranden snäckor och stenar så jag glömde bort tånglukten.
Maken tyckte att det luktade så illa, det var olidligt sa han, jag vill gå härifrån, jag spyr, i den här lukten.
Jag tänkte att han skojade, men har såg blek ut.
Senare på dagen så ville jag gå ner och plocka mer stenar och ta hem till min son som älskar stenar.
Maken sa,-Nä jag går inte dit igen, fy vad det luktade illa.
Jag förvånat, men inte kan det väl vara så illa, du får låna min jacka med huva(jag tänkte att det nog var därför jag inte besvärades)
Han tog på sig jackan, så sa han nu är jag klar.
Vi gick ner, han stod ut en liten stund, men sen stack han.
Jag bara såg alla stenar och snäckor, men utan huva blåste håret rakt ut och in i ansiktet, så jag fick ge upp.
Men alla vackra bilder och alla ljuvliga stenar, det glömmer jag aldrig.Jag hade nog kunnat stanna där i timmar om jag hade haft långkalsonger.

Sen hade vi inget att göra, utan bil och ingenstans kunde jag gå jag hade ont i fötterna, då frågade maken om jag fick låna en cykel, men de som hyrde ut vandrarhemmet ville inte först, men till slut så fick jag då låna en herrcykel så vi kunde ta oss in till samhället, där skulle finnas en pizzeria, och det var lite knixigt att cykla på herrcykeln, men det gick, så svisch, iväg i hårda vindar.
Så kom vi då fram till den nyöppnade pizzerian, och pizzerna var jättestora, och jättegoda.
Smygehuk på denna årstiden är nog inte så kul, det var så blåsigt och kallt och mörkt, när kl närmade sig 5 på efm, då blev det svart ute och inget fanns att göra så vi väntade ut tiden.

På måndagen skulle vi åka efter bilen i Hörby, vi steg upp i ottan och skulle ta tre bussar som sen blev till fyra för ingen visste var vi skulle byta buss, av chaufförerna, konstigt va,

Vi passerade en vacker men mulen landbyggd, många fina vindkraftverk.

Vi skulle då hämta bilen, då var bilen inte klar, det var nåt som skulle fixas, och verkstaden skyllde ifrån sig, jaha då var det dags igen. snyft, snyft, jag vill bara åka hem, nu vill jag åka hem.

Bilen var ju för mig .................det, ja, att få åka hem....................

Viken semesterkruka.

Till slut så fixade det sig, och vi fick åka mot Stockholm.

Men vi skulle nu åka ca 60 mil till Stockholm, och sova där, för sen hade vi 100 mil kvar.

Vi kom sent till slut fram till Stockholm, där blev vi kvar i två nätter.

Hos min Väninna ser det ut så här.

DOMKYRKAN I UPPSALA
I Uppsala har de ju en Domkyrka som jag har velat se,(jag ällllllllllllllllllskar kyrkor)så vi parkerade och gick mot kyrkan som var öppen, konstigt nog.
Ja nu ska jag gråta en gång till men det vet jag inte ännu.

Jag går in i kyrkan, och den första syn som möter mig där är denna.Jag drar efter andan, aldrig i min vildaste fantasi, kunde jag drömma om dess imponerande storlek och dessa helt unnnnnnnderbara pelare.

Jag går in djupare och ser detta. Där stannar jag och går mellan de olika gångarna, jag kan inte hålla tårarna, det börjar rinna, ojsan nu är det dags igen, så här var det för några år sen då jag såg Rembrandt på Nationalmuseum.
Tårarna rinner alltmer och mer, jag går djupare in i kyrkan och det känns som om jag plötsligt åker flera hundra år tillbaka i tiden, och det är något mer, så vackert, så man kan inte beskriva det.
Jag blir djupt tagen och det finns något överjordiskt inne i kyrkan, det går inte att förklara, jag fortsätter.

Då får jag se detta, och mycket mycket mer, det är en relikkista och utsökta utsmyckningar, och i golven är det kungagravar,och även monument, någonstans ser jag årtalen 1500 talen,(kyrkan är visst ännu äldre) och jag ser en utsmyckad predikstol, undertiden så spelar en person helt otroligt mäktigt på den urgamla kyrkoorgeln med sina jättepipor, fönster av äkta blyinfattad art ser jag på flera ställen.
Tårarna rinner fortfarande, men det är inte av olycka utan av ja jag vet inte, men det är bara så helt unnnnnnnnnnnnnderbart, i den kyrkan, det går inte att beskriva.
Ojdå tänker jag nu är väl maken klar, han sprang runt före mig, nu vill han väl åka,(han var rätt så less på nationalmuseum)
Då kommer maken och han är också rörd, men ojsan, det hade jag inte väntat mig, denna Domkyrka i Uppsala, det måste vara något speciellt.

Här fotade jag en kungagrav, vi går runt där lite överallt, och man ser folk som strosar runt, en del sitter stilla i en bänk och några pratar lite, jag kan inte sluta titta,på allt underbart och nu har jag slutat gråta,och plötsligt så har det bara gått en timme, så där fort, borta, en timme av hänförelse och lycka. Detta är den absolut klart starkaste upplevelsen på hela resan, och jag vill dit igen, så är det bara.
Musiken Viva La vida som ni just lyssnat på är spelat in i just den samma kyrkan.

När man sen kommer ut ur kyrkan så är det som två helt skilda värdar, alltså, det går bara inte att beskriva, helt omöjligt.

Men vi rullar vidare mot norr, och vi kör och vi kör .

Vi dricker kaffe,ju närmare och mörkare och tröttare ju mer kaffe, och vi måst stanna och avlösa varandra så klart.

Vägen förvandlas till en orm, ja då måste man stanna.

Men nu är fokus, på att komma hem, ingen vill ge upp, vi ska hem nu!!!

Tankar går och kommer, min tanke är att söderut så fanns det massor av folk, så många som helst, och trots att Malmö var härligt så känner en Norrbottnisk själ sin längtan efter ensligheten.

De sista 20 milen kör jag då är maken så trött han sover hela vägen, sista 5 milen så kommer det enorma lapphandskar(mycket stora snöflingor)

Och jag blir liksom välkomnad hem, i 5 mil med dessa virvlande flingor framför mig, när jag kör, visst det går sakta i slutet, för när jag möter timmerbilarna så ser man absolut inget alls,av snöröken och man blir lite snurrig,av alla enorma flingor som virvlar runt framför ögonen men lycklig över snön.

Min sista bild är på huset taget genom bilrutan, hem, ja, en lite annorlunda semester som man blev trött av men berikad, och som lärde mig var mitt hjärta finns.

I Norrbotten, i ödsligheten.

Nästa dag så satt jag bara och stirrade ut över sjön och tog in ödsligheten och lugnet, och den vackra snön.

Och sa till min familj, jag tänker inte gå ut från detta hära huset på flera dagar, och de löftet höll jag.

Min själ finns här, visst är det mycket fint i söder, men där finns inget lugn.

Som två helt skilda värdar ter sig söder mot norr, domkyrkan mot den moderna värden utanför.

Så olika.

Ja nu vet ni

Nu vet ni

var det finns harmoni, och kyla, och mörker, och lugn och

Blommor på ängen och.

Ljusa sommarnätter och

Skön natur.

Och frid.

Fortsättningen på resan.

2009-11-16T16:45:00.000-08:00

Dag två i Helsingborg åkte vi till Småland (ser ni att det står Småland på bilden)för att se på bilar, men inte var det pärlan nedan som vi skulle se på.

Jag råkade bara passera denna, gamla PVen.

Visst är den snygg.

När vi tittat på en bil i Ljungby i Småland åkte vi nedåt igen.

Då åkte vi förbi det här underliga huset som jag fotat i farten, jag kunde inte låta bli, undrar vad det har varit, kanske någon fabriksbyggnad.

Tänk om vi bloggare som gillar fönster fick ta reda på dessa, för jag tror inte huset kommer att bli kvar, i alla fall

Sen åkte vi till Malmö, vi hade bara bokat bilen i tre dagar så den skulle tillbaka på Lördagen.

När vi närmade oss Malmö så kom vi på att vi ju måste fixa ett nytt boende.

Jag ville absolut bo vid havet så jag surfade ut på mobilen och sökte övernattning i Skåne, längst sydkusten.

Först såg jag hotellet som är på bild nedan, men det var mitt i Centrum av Malmö och jag ville se havet igen.

Vi letade vidare, ringde och ringde, under tiden som maken körde runt,runt, till slut stannade vi på en parkering, det blev kväll och jag surfade, vidare.och ringde, runt.

I Skanör var alla hotell och gästgiverier fulla, och på alla ställen så var det telefonsvarare.

Gissa vad, till slut satt vi då där två Norrbottningar som kände sig helt vilse i en främmande jättestad.

Ingenstans att bo.

Jaha då var det dags igen, det klassiska när jag är borta, när jag blir trött.

Jag började gråta, där satt jag och grät och sa,buhu............Jag vill hem.

Nu vill jag fara hem...........(nej jag skäms inte för att gråta, det hör till livet likaväl som att skratta)

Maken blev också ledsen.

Så vi satt som två små råttor i ett råttbo, ensamma och vi var så trötta så vi kunde inte tänka.

Plötsligt så kom någon av oss i håg Stora hotellet mitt i stan.

Vi blev glada och sa.

Men så dum vi är så klart vi kan sova där.

Vi åkte dit, och det fanns plats, för oss.

Så här såg hotellet ut, som vi fann mitt i Malmö.

Vi kom in supertrötta in i vestibulen, när jag fick se allt vackert gammalt så var missmodet som bortblåst.

Jag drog en enormt stor lättnads suck, skönt...........

Nu hade vi någonstans att sova, jag var glad som en lärka.

Toan var härlig och rummet fräscht, allting andades sekelskifte, ja lite tidigare.

Hotellet var visst byggt nån gång kring 1870, tror jag.

Här nedan, ser man vestibulen och sen trappan med sniderier.

Ja för tillfället så var allting skönt .

Här ovan ser man oss i rummet och badrummet.Nu är vi glada igen, två urskogsvildar som varit vilse i Malmö.

Jag visar här lite bilder från hotellet.

Vi sov gott,vi skulle nu nästa dag lämna tillbaka bilen, så vi gjorde det, men fick gå rätt långt genom stan, och det mina vänner var en helt underbar upplevelse.

Vi som inte ser så mycket sånt, vi såg så mycket roligt, bland annat ett hus som grönskade.

Sen gick vi in mot hotellet, och passerade en massa helt fantastiska hus och gator.jag som bara älllllllllllskar arkitektur, jag skulle hinna se så mycket, tyvärr kan jag inte lägga ut alla underbara byggnader som jag fotade då blir det här för långt.

Men vi såg människor,i massor, alla gator var fulla, alla huvudgator och all sidogator, som en jämn ström, och gissa vad.

Helt underligt, jag gillade det.

Vi passerade ett fint kafé, gick in och det var superlång kö, så vi gick vidare till stortorget.

Då sa jag till maken, jag måste fika där i annat fall ångrar jag mig för alltid.

Vi vände om och gick in i kaffet, som hade varit där enda sedan 1800-talet.

Kaféet var knakfullt, men mysigt, och svindyrt.

Men trevligt, det pratades väldigt mycket danska, hörde vi.

Sen gick vi tillbaka mot hotellet,

Så trevlig stad.

Men hade per telefon nu bestämt oss för en bil som dock inte var riktigt färdig att hämtas, så vi måste hitta ett nytt boende,jag ville se stranden igen och havet.

Vi surfade runt på hotelldatorn och hittade många olika strandhotell, då ringer någon från föregående dag, som har något boende vid en fyr.

Jag som alltid velat se en fyr på riktigt, tyckte det var okej, när maken frågade om vi skulle ta det.

Maken bokade där borta vid fyren,

Vi packade och skulle då åka buss dit.

Vi som inget visste alls om området, var nu på väg med buss till jo gissa.

Smygehuk, vi fick byta buss i Trelleborg, sen steg vi av vid fyren.

Vi visste inte ens om att vi hyrt på ett vandrarhem, och där så lägger det till för lakan och handdukar och frukost så det blir nästan samma som på hotell, och då måste man städa också.hm......................

Det gillar jag inte, jag vill bo bekvämt när jag reser, och städa, gillar jag inte heller.

Men nu blev det så här, och rummet såg ut så här.

Nästa inlägg får ni som fortfarande orkar höra, se hur det gick sen..............................

Kram Zara

Resan till Skåne

2009-11-14T15:44:00.000-08:00

Kallax flygplats i Luleå.

Bilden nedan är på Kallax i Luleå,som firade 25 år i den byggnaden, bilden nedan är ovan molnen, man ser ett hål i molnen och där ser man

en jätteliten ö, som nog bara syntes för oss. Jag är flygrädd, usch, jag tänkte att det kanske blivit bättre sen sist.

VI landade rätt snyggt på Arlanda, med bara lite luftgropar, och jag fick nytt mod i barm,här har jag fotat mig själv på toan och försöker fejka ett leende för att om möjligt ge mig mod i barm.

Gubben Pettersson med katt har visst också besökt Arlanda.

Nästa flyg mot Sturup.

Vi får en plats vid vingen, och nödutgången, lite bättre känns det.

Starten går bra, vi flyger väldigt högt, ju närmare Skåne vi kommer ju mer luftgropar.

När vi ska landa så säger piloten att det blir lite skakigt, för det blåser hårda vindar, uj,uj...........

Det blir skakigt vingligt och hoppigt, det värsta jag har varit med om, folk är rädda, någon säger att piloten som har så mycket betalt borde kunna flyga bättre.

Jag tänker att han nog gör sitt bästa.

Vi landar rätt så häftigt under en extrem inbromsning, det bara tjuter.

Till och med maken blev rädd.

Sen väl på marken,fattar jag ett beslut,jag tänker då inte flyga hem, aldrig i livet.

Du får inte in mig i ett flyg igen säger jag.

Vi har hyrt en bil på Sturup som vi hämtar, av en mycket trevig Skånsk ung man, sen åker vi mot Malmö, men jag säger till maken, stanna jag måste ut.

Jag känner att jag bara måste få känna marken under mina fötter, så jag går ut på en stubbåker, där jag helt lycklig över att känna jorden, stå och vänder ansiktet uppåt, maken fotar.

Det snöar, mig rakt i ansiktet, och blåser småspik.

Men det gör inget.

Jag är ju nere på moder jord.

Min bloggkompisMonica

och jag har beslutat att vi ska träffas.Så vi åker till dem, det är så snälla och bjuder oss på en jättegod paj, sen följer de oss till havet, för jag landkrabba har ju berättat att jag vill se havet .

Monica och hennes man säger att just i dag så har de värsta vädret, det blåser jättemycket, och vi har ju sett snöflingor i Skåne.

Men havet är gudomligt vackert, så vackert.

Här står Monica och maken.
Kolla in vad söt hon är.

Jag fotar massor av havsbilder, som jag har bevarat väl.

Det ligger trasslig tång och sjögräs stenar och sånt kul på stranden.

När vi går upp till Monica igen

Så går vi förbi Monicas dotter som byggt ett hus i närheten som kallas Humlebacken, som vi besöker senare.

Hos Viveka, är det varmt och ombonat, och maken hennes är duktig på att bygga.Viveka har möblerat mjukt och snyggt med vita härliga soffor.

Det råder en varm atmosfär i hemmet.

Men först får vi kaffe och kaka och pratstund hos Monica och maken..

Det gula huset bor Monica i, här står hon och väntar, jag som ska fota precis allt blir ju på efterkälken.

Huset började hennes far bygga och maken har fortsatt.Det syns bara en del av huset.

Vi säger hej då till min min söta bloggvän.

Tusen tack, sötis.Monica.
För alltid ska jag bevara vårt besök hos er, du är så gullig.
Tack för precis allt.

Vi åker nu till Helsingborg

Där tar vi in på vårt hotell.Maken parkerar bilen, tills vi får hotellgaraget, han syns som en skugga.
I hotellet finns många fina ljuskronor. Vi var här ju förr, och jag ville ha ett likadant rum som då.

Men vi visste inte vad det var för nummer så vi fick hålla till godo med det vi fick.Jag är så petig, så när jag upptäkte att vi inte fick samma rum surade jag ett tag, för rummet som vi hade förra gången, var inrett med antika möbler.Det här rummet var ju lite trist, trots att vi valde stora varianten.

Bilen visar rummet, ja obäddat som ni ser.

Men sängarna, himmel vilka underbara sängar de hade.

Men det fattade ja g först sen när vi kom att sova på andra ställen, den historien kommer i nästa inläg.

Nu kan jag avslöja målet med resan.Maken ville köpa en bil och han hade speciella önskemål, och de fanns i Skåne.

Då kombinerade vi en nöjestripp och bilköp.

Men jag vet inte vad det var med mig.Jag var så trött, jag sov halva nästa dag.

Jag kanske är som indianerna, som måste vänta in sin själ.

Det var sjukt vad trött jag var.

Så vi orkade inte åka och kolla bilar.Vi gick och fikade, sen for vi och såg Kullahalvön resten av dagen.

ja fortsättning följer, i nästa inlägg, det hände mycket, och vi är så tokiga, ingen planering alls.

Fortsättning följer...................................

Semester.

2009-11-03T14:35:00.001-08:00

Nu åker vi på semester, men vi kan inte bada, så det får vi minnas.
Men vi kan koppla av, då ses vi om några dagar.
Kram på er alla, goingar.
Zara

VÄLKOMMNA ni underbara.

2009-11-01T17:25:00.001-08:00

Välkomna ni som hittar hit.
Min andra blogg har krånglat så nu kommer jag att skriva i denna och hoppas att ni kan hitta igen mig.
Och att allting fungerar.
Ni som vill följa mig här är hjärtligt välkomna.
Ni är toppen.
Kram Vita Zara.

Takrenovering, nu är det uppe, så bra tycker jag.

2009-07-18T14:19:00.001-07:00

Jag har här satt upp nästan halva taket, och var bräda var individuellt inpassad innan de föll ner, viket innebar att jag fick klättra upp, och ner, och upp och ner, och upp och ner flera, flera gånger för var bräda, testa vända, byta ut, tills jag hittade den rätta brädan.
Gissa om takuppläggningen tog tid.
Men nöjd blev jag när jag hunnit så här långt.

Här ovan har jag lagt hela ena den nedfallna sidan klar, oj så skönt.
Sen var det ju nästa sida, och där blev det samma jobb, ett mätande, klättrande och letande för att hitta rätt bräda.
Till slut så fick jag då upp dem, så här långt. Som här nedan.

Alltså. KOLLA IN!! Nu, är ALLA brädor på plats. Heeeeeeeeeeeela taket har jag lagt upp.
Här kan man se hur det blev, nu fattas det lister och lite justeringar med kilar och sånt, för att fixsera, hela taket.
Kan ni föreställa er, detta tak, har inte en enda spik, det är i stället inpassat induviduellt och jag kommer då att kila fast det från ovansidan, som de suttit tidigare, taket är så finurligt gjort så man gjorde ett spår lite lägre ner i stocken där takbrädorna är inkörda, sedan finns en typ av spont så att man kunde banka in brädorna i varandra, dessutom så var de handhuggna brädor, helt otroligt, vackra, man kommer att se hur taket blir i sin helhet, jag ska limfärga det sen, först tvätta ner den gamla limfärgen, de brädor som föll ner, har jag tagit bort limfärgen på därför ser, man en skillnad, när allting är klart så blir hela taket lika vitt.
Tänk jag fick upp taket, tätt och fint, så nu kan jag gå vidare.
Ja så fortsätter historien. Och ni som orkar se, får se fortsättningen.......................

Takrenoveringen framskrider.

2009-06-20T14:50:00.001-07:00

Tackrenoveringen efter det stora fallet har börjat.
Här ovan är takbrädor travade i väntan på renovering. De är travade i ett rum som jag färdigställde året innan.
När taket rasade in så gick det lös massor av flisor från taket, jag skrapar och skurar bort limfärgen här sen pusslar jag ihop alla stickor som lossnat, de som jag lyckades hitta i bråten. Jag teipar fast dem på den bräda som de ser ut att ha suttit på. Sen sopade jag rent dammet och limmade fast dessa.
En av de brädor här ovan hittade jag ingen passande del, så här har jag börjat ta ut ur brädan för att kunna göra en ny inläggning, så takbrädan ska gå att använda igen.
Jag har använt stämjärnet, allting är gjort för hand.

Här är då olika limningar som jag gjort, jag fick då göra många inläggningar för att laga de tunga trasiga, vackra gamla brädorna. Jag blev tvungen att sätta in distanser för att behålla spånten i rätt läge, många brädor var handhuggna.
Här ovan ser man flera av mina nya inläggningar. Sen så hade brädorna en profil också som jag blev tvungen att skära ut med stämjärnet.
Här nedan ser man en del i närbild. Brädorna blir hela igen. Så taket ska upp igen.

Ni som är intressrade av gamla hus, titta hit.

2009-05-23T08:40:00.000-07:00

Jag har ju berättat om ett gammalt hus som jag hjälper en god vän att restaurera.
förra våren så hände detta, innertaket med mittbjälken åkte ner på golvet, alla takbrädor och allt gammalt bråte, också.
Mittbjälken i taket hade glidit ur, sin plats och halva taket föll ner, som tur var så fanns ingen i huset, han som äger huset blev mycket besviken, han ville nästan bränna ner det.
Nä sa jag inte ska du vara orolig, det här går att fixa. Min man var jättesnäll med mig och hjälpte mig att skotta ut den gamla takfyllningen, från golvet, det blev två fulla jättetraktorskopor.
Här nedan ser man min man som skottat bort halva den otroligt dammiga högen.

Här nedan är jag som just skottar ur det sista dammet och skräpet. Bilden ovan kan man se mittbjälken som ligger ner på glovet med sin ena ände. Under allt damm och gamla mattor och skräp så döljer dig de vackra handhuggna takbrädorna som vi var så rädda om, maken sopade av dem eftersom han skottade och staplade upp dem i en trave i det lilla rummet på sidan om som jag färdigställde året före. Jag bad honom att märka upp dem en och en. Anledningen till allt damm är att man isolerat vinden med jord, pinnmo, som det finns gott om här.
Det berättas att man isolerade så i fall det skulle brinna på sticktaket så skulle jorden stoppa branden till viss del att komma ner i huset, och man skulle släcka brand med jord. Jorden var jättetung vi fick verkligen slita, och bära hink på hink ut på gården i traktorskopan.
Här ser man taket som är uppstaplat i en trav, i rummet på sidan om.
Taket var sprucket och eländig jag visste inte om det gick att sätta upp igen.
Tyvärr så försvann de gamla sakerna i dammet och här ser man några roliga skor som jag inte orkade ta reda på, eftersom vi fick koncentrera oss på att få ut allt bråte.
Sen fanns det ju två sidor som taket satt kvar på och däruppe så var jorden kvar.
Jag vågade inte gå på taket, men den som äger huset fixade en annan person som bar ner den jorden, ägaren hade nu sett lite hopp.
Här ser man nu, hur han bär ut det sista dammet och jorden. Nu har ni sett det hus jag jobbar i och snart ska ni få se hur det gick med taket. Fortsättning följer.

I byggavdelningen i mitt hem står mina Dalior.

2009-05-13T13:04:00.001-07:00

Vi bygger om en del av huset, för att jag ska få mer fönster och ljus för att kunna använda min kreativitet, få ljus i mitt hus, så att säga.
Därför står blommorna på golvet, det är en del Daliaknölar och jag borde nog ha toppat dem, men tiden går så fort, så nu får jag se hur de blir.
Två rum blir ett stort med limträbalk mellan för det var bärande vägg, och många fönster har vi satt in också.
Massor av jobb kvar att göra, men man hinner det man hinner.
Sen när det är klart kanske jag visar före och efter bilder, vi får se.
Så vi bygger och bygger och rustar och rustar lite här och där.

I går krattade vi gården

2009-05-07T15:57:00.001-07:00

I går krattade vi gården från fjolårslöv, i dag har vi kallt, i morgon vet vi inte vad som händer.
Hoppas på varmare väder förstås.

Spegelbyro som jag borde renovera.

2009-05-02T13:48:00.000-07:00

Det här är en spegelbyro som jag har i en av mina stugor, den ser bättre ut än den är. Baksidan är dålig och behöver renoveras, sen har någon lutat av den före min tid så limningen är dålig i nån av smålådorna.
Man kan ju också måla den om man vill, den är ju tråkig så här, jag köpte den billigt för många år sen för 150 kr.
Men jag hinner inte göra något nu, men det är lite kul ändå, man vet att man har den där och kanske en dag så orkar man, vi får väl se.
Skulle vit färg passa bra på den här modellen vad ror ni.
Kram Zara

Snart renoverar jag igen.

2009-04-27T15:28:00.001-07:00

Om ca en vecka beräknar jag att jag kan gå och bygga i huset som min vän äger, jag lovar det finns mycket att renovera i detta hus.
På bilden har jag börjat regla och fixa till runt ett fönster.
Alla fönster i huset är original utom två, detta fönster har en person i trakten tillverkat eftersom det var ersatt på 60-talet, men dock endast 2 fönster som tur var.
Nu tar jag vid och gör finsnickeri, för första gången, men det ser ut att gå bra.
Sen ska tak och väggar fixas, det ligger gammal fyllning från väggar och skräp och damm och tapetflagor på golvet, som tur är är jag inte rädd för smuts, utan kan se en vision framför mig om hur det ska bli en dag.
Det blir intressant att se om min vision stämmer med verkligheten. Jag kommer att visa er i så fall, ni som orkar hänga kvar i mina bloggar.
Jag kommer förstås att blogga lite minde när jag kör igång, tror jag. Men det kommer bilder med tiden.

Lekstugan i yrväder.

2009-04-17T02:40:00.001-07:00

Ett hörn av vår lekstuga fotat i förrgår, då vi hade yrväderssnö, omväxlande sol och lapphanskar.
På lekstugan hänger en krans som jag gjorde för många år sen av några blommor som någon skulle slänga bort och några björkgrenar.
Kransen har väl inte samma fräschör men den får nog hänga med lite till ändå.
Den här lekstugan har jag byggt själv enligt egen ritning och med mina egna händer, varenda spik.
Sågad med fogsvans. Alltså inga elektriska maskiner överhuvudtaget har använts här.
Jag byggde egna takstolar också.
Sen tog jag virke från en gammal ladugård som jag äger i skogen och som var i för dåligt skick för att rädda när jag tog över den.
Till saken hör att min man skulle bygga den, men kom sig inte för,sen sa han bygg den själv.
Ja om det inte går på annat vis så får jag väl försöka.
Och det gick bra,vad jag vill säga är att man kan mycket mer om man bara börjar.
Jag gillar de grånade brädorna, sen är det ju återvinning också.
Om jag kommer ihåg till sommaren så visar jag insidan av lekstugan.

Mitt gamla skruttiga bord, lite blommor och en stol

2009-04-11T15:48:00.001-07:00

Sommardrömmar under björkens vajande kronor kan man drömma här.

Mitt gamla vita antika skåp i vårsol med pellargonior i skuggbilder

2009-04-09T15:24:00.001-07:00

En av mina gamla skåp.Jag har lite för många faktiskt, jag gillar skåp och har varit skåpsamlare.
Det är ju inte små saker att samla på, men jag ska nog göra mig av med en del.
Men dock inte detta,som jag behöver av praktiska själ.
Jag tycker det är så vackert när det bildas skuggmönster av pellargoniorna på skåpet.

En liten vit dam

2009-04-09T15:21:00.001-07:00

Denna blomma har tyvärr inte klarat vintern denna gång, men jag har en annan kvar som heter Annabelle som lever.

Rosor på en stol

2009-04-09T15:15:00.001-07:00

Röda rosor på min trädgårdsstol i en härligt nött kruka, med mossväxt på.
Bakgrunden är lite underlig,vi håller på med en altan.
Men allting tar ju sin tid, och altanen är bara halvfärdig.
Rosen är nu i källaren och ska snart tas upp för ny fägring.

Min andra rätt så skruttiga stuga som jag kallar Vita Huset trots att det är rött.

2009-04-01T13:51:00.001-07:00

I Min andra rätt så skruttiga stuga ser det ut så här i ett litet hörn.
Meningen är att jag skulle renovera där.Kanske det blir av, när tid finns.
Det vet jag inte ännu. Jag är hus-samlare och nu har jag två gamla ruckel, eller halvruckel.
Dessutom så hjälper jag en god vän att rusta hans gamla hus.
Ja husgalenskapen är verkligen en rolig sysselsättning.
Gissa om folk undrade när en skylt kom upp ovanför dörren där det stod målat Vita Huset.
Nu har de slutat att undra de kallar det själva Vita Huset nu trots att det är helrött, kul eller hur.

Gamla tapetlager

2009-03-17T16:57:00.001-07:00

Det är många gamla tapetlager i det gamla huset som jag renoverar till min vän.

Mitt gamla hus i skogen

2009-03-17T16:35:00.001-07:00

Detta är i mitt gamla hus i skogen.Jag har målat rutor på golvet, väggar i lila och svagt
gula dekorer som inte syns på bilden.
Stolarna målade jag för jättelänge sedan, med personliga monogram.
Det står en kaka på bordet under den blåa kupan och kaffe i en termos,
en petflaska med vatten inte så dekorativ, men så såg det ur vid detta tillfälle.

Renovering i gammalt gästgiveri.

2009-03-16T16:32:00.001-07:00

Jag har renoverat detta rum till en god vän. Tapeterna gick inte att rädda men jag
har skrapat fram rutor av de olika tapetlagren, sedan har jag
målat halva väggen vit med linoljefärg, tagit fram skurgolvet och
målat fönster och tak, osv.
Man kan se hur fönsterglaset ser ut om man ser på solfläckarna
på väggen, glaset är fullt av blåsor och har en ton av grönt.
De är även rinnigt, helt underbart vackert med andra ord.
Så vackert så när man står i rummet en solig dag kan man stå och
betrakta hur ljusspelet rör sig genom de underbara glaset.

Fjäril och solros

2009-03-16T16:02:00.000-07:00

Ljusrosa ros

2009-03-02T11:26:00.000-08:00

Spetsgariner och vävstolsdetalj under spetsduk

2009-03-02T11:18:00.000-08:00

Jag väver mina trasmattor sjäv, på en vävstol som funnits i släkten i ca5-6 generationer.
Jag brukar tänka på alla mina kvinnliga föregångare som suttit vid vävstolen och hållit i den precis som jag gör.
Det gör saken ännu mer intressant.

Rosor på gammal burk

2009-03-02T11:17:00.000-08:00

Spetsar och detaljer av gammalt nött skåp

2009-03-02T11:15:00.000-08:00

Kakfat och spets

2009-03-02T10:22:00.000-08:00

Gammalt kakfat från 50-talet. Spets och miniljuskrona.