Resan till Skåne

Kallax flygplats i Luleå.  

Bilden nedan är på Kallax i Luleå,som firade 25 år i den byggnaden, bilden nedan är ovan molnen, man ser ett hål i molnen och där ser man

en jätteliten ö, som  nog bara syntes för oss. Jag är flygrädd, usch, jag tänkte att det kanske blivit bättre sen sist.

VI landade rätt snyggt på Arlanda, med bara lite luftgropar, och jag fick nytt mod i barm,här har jag fotat mig själv på toan och försöker fejka ett leende för att om möjligt ge mig mod i barm.

Gubben Pettersson med katt har visst också besökt Arlanda.

Nästa flyg mot Sturup.

Vi får en plats vid vingen, och nödutgången, lite bättre känns det.

Starten går bra, vi flyger väldigt högt, ju närmare Skåne vi kommer ju mer luftgropar.

När vi ska landa så säger piloten att det blir lite skakigt, för det blåser hårda vindar, uj,uj...........

Det blir skakigt vingligt och hoppigt, det värsta jag har varit med om, folk är rädda, någon säger att piloten som har så mycket betalt borde kunna flyga bättre.

Jag tänker att han nog gör sitt bästa.

Vi landar rätt så häftigt under en extrem inbromsning, det bara tjuter.

Till och med maken blev rädd.

Sen väl på marken,fattar jag ett beslut,jag tänker då inte flyga hem, aldrig i livet.

Du får inte in mig i ett flyg igen säger jag.

Vi har hyrt en bil på Sturup som vi hämtar, av en mycket trevig Skånsk ung man, sen åker vi mot Malmö, men jag säger till maken, stanna jag måste ut.

Jag känner att jag bara måste få känna marken under mina fötter, så jag går ut på en stubbåker, där jag helt lycklig över att känna jorden, stå och vänder ansiktet uppåt, maken fotar.

Det snöar, mig rakt i ansiktet, och blåser småspik.

Men det gör inget.

Jag är ju nere på moder jord.

Min bloggkompisMonica

och jag har beslutat att vi ska träffas.Så vi åker till dem, det är så snälla och bjuder oss på en jättegod paj, sen följer de oss till havet, för jag landkrabba har ju berättat att jag vill se havet .

Monica och hennes man säger att just i dag så har de värsta vädret, det blåser jättemycket, och vi har ju sett snöflingor i Skåne.

Men havet är gudomligt vackert, så vackert.

Här står Monica och maken.
Kolla in vad söt hon är.

Jag fotar massor av havsbilder, som jag har bevarat väl.

Det ligger trasslig tång och sjögräs stenar och sånt kul på stranden.

 

När vi går upp till Monica igen

Så går vi förbi Monicas dotter som byggt ett hus i närheten som kallas Humlebacken, som vi besöker senare.

Hos Viveka, är det varmt och ombonat, och maken hennes är duktig på att bygga.Viveka har möblerat mjukt och snyggt med vita härliga soffor.

Det råder en varm atmosfär i hemmet.

Men först får vi kaffe och kaka och pratstund hos Monica och maken..

Det gula huset bor Monica i, här står hon och väntar, jag som ska fota precis allt blir ju på efterkälken.

Huset började hennes far bygga och maken har fortsatt.Det syns bara en del av huset.

Vi säger hej då till min min söta bloggvän.

Tusen tack, sötis.Monica.
För alltid ska jag bevara vårt besök hos er, du är så gullig.
Tack för precis allt.

Vi åker nu till Helsingborg

Där tar vi in på vårt hotell.Maken parkerar bilen, tills vi får hotellgaraget, han syns som en skugga. 
I hotellet finns många fina ljuskronor. Vi var här ju förr, och jag ville ha ett likadant rum som då.

Men vi visste inte vad det var för nummer så vi fick hålla till godo med det vi fick.Jag är så petig, så när jag upptäkte att vi inte fick samma rum surade jag ett tag, för rummet som vi hade förra gången, var inrett med antika möbler.Det här rummet var ju lite trist, trots att vi valde stora varianten.

Bilen visar rummet, ja obäddat som ni ser.

Men sängarna, himmel vilka underbara sängar de hade.

Men det fattade ja g först sen när vi kom att sova på andra ställen, den historien kommer i nästa inläg.

Nu kan jag avslöja målet med resan.Maken ville köpa en bil och han hade speciella önskemål, och de fanns i Skåne.

Då kombinerade vi en nöjestripp och bilköp.

Men jag vet inte vad det var med mig.Jag var så trött, jag sov halva nästa dag.

Jag kanske är som indianerna, som måste vänta in sin själ.

Det var sjukt vad trött jag var.

Så vi orkade inte åka och kolla bilar.Vi gick och fikade, sen for vi och såg Kullahalvön resten av dagen.

ja fortsättning följer, i nästa inlägg, det hände mycket, och vi är så tokiga, ingen planering alls.

Fortsättning följer...................................

Semester.

Nu åker vi på semester, men vi kan inte bada, så det får vi minnas.
Men vi kan koppla av, då ses vi om några dagar.
Kram på er alla, goingar.
Zara

VÄLKOMMNA ni underbara.

Välkomna ni som hittar hit.
Min andra blogg har krånglat så nu kommer jag att skriva i denna och hoppas att ni kan hitta igen mig.
Och att allting fungerar.
Ni som vill följa mig här är hjärtligt välkomna.
Ni är toppen.
Kram Vita Zara.

Takrenovering, nu är det uppe, så bra tycker jag.

Jag har här satt upp nästan halva taket, och var bräda var individuellt inpassad innan de föll ner, viket innebar att jag fick klättra upp, och ner, och upp och ner, och upp och ner flera, flera gånger för var bräda, testa vända, byta ut, tills jag hittade den rätta brädan.
Gissa om takuppläggningen tog tid.
Men nöjd blev jag när jag hunnit så här långt.

Här ovan har jag lagt hela ena den nedfallna sidan klar, oj så skönt.
Sen var det ju nästa sida, och där blev det samma jobb, ett mätande, klättrande och letande för att hitta rätt bräda.
Till slut så fick jag då upp dem, så här långt. Som här nedan.

Alltså. KOLLA IN!! Nu, är ALLA brädor på plats. Heeeeeeeeeeeela taket har jag lagt upp.
Här kan man se hur det blev, nu fattas det lister och lite justeringar med kilar och sånt, för att fixsera, hela taket.
Kan ni föreställa er, detta tak, har inte en enda spik, det är i stället inpassat induviduellt och jag kommer då att kila fast det från ovansidan, som de suttit tidigare, taket är så finurligt gjort så man gjorde ett spår lite lägre ner i stocken där takbrädorna är inkörda, sedan finns en typ av spont så att man kunde banka in brädorna i varandra, dessutom så var de handhuggna brädor, helt otroligt, vackra, man kommer att se hur taket blir i sin helhet, jag ska limfärga det sen, först tvätta ner den gamla limfärgen, de brädor som föll ner, har jag tagit bort limfärgen på därför ser, man en skillnad, när allting är klart så blir hela taket lika vitt.
Tänk jag fick upp taket, tätt och fint, så nu kan jag gå vidare.
Ja så fortsätter historien. Och ni som orkar se, får se fortsättningen.......................

Takrenoveringen framskrider.

Tackrenoveringen efter det stora fallet har börjat.
Här ovan är takbrädor travade i väntan på renovering. De är travade i ett rum som jag färdigställde året innan.
När taket rasade in så gick det lös massor av flisor från taket, jag skrapar och skurar bort limfärgen här sen pusslar jag ihop alla stickor som lossnat, de som jag lyckades hitta i bråten. Jag teipar fast dem på den bräda som de ser ut att ha suttit på. Sen sopade jag rent dammet och limmade fast dessa.
En av de brädor här ovan hittade jag ingen passande del, så här har jag börjat ta ut ur brädan för att kunna göra en ny inläggning, så takbrädan ska gå att använda igen.
Jag har använt stämjärnet, allting är gjort för hand.


Här är då olika limningar som jag gjort, jag fick då göra många inläggningar för att laga de tunga trasiga, vackra gamla brädorna. Jag blev tvungen att sätta in distanser för att behålla spånten i rätt läge, många brädor var handhuggna.
Här ovan ser man flera av mina nya inläggningar. Sen så hade brädorna en profil också som jag blev tvungen att skära ut med stämjärnet.
Här nedan ser man en del i närbild. Brädorna blir hela igen. Så taket ska upp igen.

Ni som är intressrade av gamla hus, titta hit.

Jag har ju berättat om ett gammalt hus som jag hjälper en god vän att restaurera.
förra våren så hände detta, innertaket med mittbjälken åkte ner på golvet, alla takbrädor och allt gammalt bråte, också.
Mittbjälken i taket hade glidit ur, sin plats och halva taket föll ner, som tur var så fanns ingen i huset, han som äger huset blev mycket besviken, han ville nästan bränna ner det.
Nä sa jag inte ska du vara orolig, det här går att fixa. Min man var jättesnäll med mig och hjälpte mig att skotta ut den gamla takfyllningen, från golvet, det blev två fulla jättetraktorskopor.
Här nedan ser man min man som skottat bort halva den otroligt dammiga högen.



Här nedan är jag som just skottar ur det sista dammet och skräpet. Bilden ovan kan man se mittbjälken som ligger ner på glovet med sin ena ände. Under allt damm och gamla mattor och skräp så döljer dig de vackra handhuggna takbrädorna som vi var så rädda om, maken sopade av dem eftersom han skottade och staplade upp dem i en trave i det lilla rummet på sidan om som jag färdigställde året före. Jag bad honom att märka upp dem en och en. Anledningen till allt damm är att man isolerat vinden med jord, pinnmo, som det finns gott om här.
Det berättas att man isolerade så i fall det skulle brinna på sticktaket så skulle jorden stoppa branden till viss del att komma ner i huset, och man skulle släcka brand med jord. Jorden var jättetung vi fick verkligen slita, och bära hink på hink ut på gården i traktorskopan.
Här ser man taket som är uppstaplat i en trav, i rummet på sidan om.
Taket var sprucket och eländig jag visste inte om det gick att sätta upp igen.
Tyvärr så försvann de gamla sakerna i dammet och här ser man några roliga skor som jag inte orkade ta reda på, eftersom vi fick koncentrera oss på att få ut allt bråte.
Sen fanns det ju två sidor som taket satt kvar på och däruppe så var jorden kvar.
Jag vågade inte gå på taket, men den som äger huset fixade en annan person som bar ner den jorden, ägaren hade nu sett lite hopp.
Här ser man nu, hur han bär ut det sista dammet och jorden. Nu har ni sett det hus jag jobbar i och snart ska ni få se hur det gick med taket. Fortsättning följer.

I byggavdelningen i mitt hem står mina Dalior.

Vi bygger om en del av huset, för att jag ska få mer fönster och ljus för att kunna använda min kreativitet, få ljus i mitt hus, så att säga.
Därför står blommorna på golvet, det är en del Daliaknölar och jag borde nog ha toppat dem, men tiden går så fort, så nu får jag se hur de blir.
Två rum blir ett stort med limträbalk mellan för det var bärande vägg, och många fönster har vi satt in också.
Massor av jobb kvar att göra, men man hinner det man hinner.
Sen när det är klart kanske jag visar före och efter bilder, vi får se.
Så vi bygger och bygger och rustar och rustar lite här och där.

I går krattade vi gården

I går krattade vi gården från fjolårslöv, i dag har vi kallt, i morgon vet vi inte vad som händer.
Hoppas på varmare väder förstås.

Spegelbyro som jag borde renovera.

Det här är en spegelbyro som jag har i en av mina stugor, den ser bättre ut än den är. Baksidan är dålig och behöver renoveras, sen har någon lutat av den före min tid så limningen är dålig i nån av smålådorna.
Man kan ju också måla den om man vill, den är ju tråkig så här, jag köpte den billigt för många år sen för 150 kr.
Men jag hinner inte göra något nu, men det är lite kul ändå, man vet att man har den där och kanske en dag så orkar man, vi får väl se.
Skulle vit färg passa bra på den här modellen vad ror ni.
Kram Zara

Snart renoverar jag igen.

Om ca en vecka beräknar jag att jag kan gå och bygga i huset som min vän äger, jag lovar det finns mycket att renovera i detta hus.
På bilden har jag börjat regla och fixa till runt ett fönster.
Alla fönster i huset är original utom två, detta fönster har en person i trakten tillverkat eftersom det var ersatt på 60-talet, men dock endast 2 fönster som tur var.
Nu tar jag vid och gör finsnickeri, för första gången, men det ser ut att gå bra.
Sen ska tak och väggar fixas, det ligger gammal fyllning från väggar och skräp och damm och tapetflagor på golvet, som tur är är jag inte rädd för smuts, utan kan se en vision framför mig om hur det ska bli en dag.
Det blir intressant att se om min vision stämmer med verkligheten. Jag kommer att visa er i så fall, ni som orkar hänga kvar i mina bloggar.
Jag kommer förstås att blogga lite minde när jag kör igång, tror jag. Men det kommer bilder med tiden.

Lekstugan i yrväder.

Ett hörn av vår lekstuga fotat i förrgår, då vi hade yrväderssnö, omväxlande sol och lapphanskar.
På lekstugan hänger en krans som jag gjorde för många år sen av några blommor som någon skulle slänga bort och några björkgrenar.
Kransen har väl inte samma fräschör men den får nog hänga med lite till ändå.
Den här lekstugan har jag byggt själv enligt egen ritning och med mina egna händer, varenda spik.
Sågad med fogsvans. Alltså inga elektriska maskiner överhuvudtaget har använts här.
Jag byggde egna takstolar också.
Sen tog jag virke från en gammal ladugård som jag äger i skogen och som var i för dåligt skick för att rädda när jag tog över den.
Till saken hör att min man skulle bygga den, men kom sig inte för,sen sa han bygg den själv.
Ja om det inte går på annat vis så får jag väl försöka.
Och det gick bra,vad jag vill säga är att man kan mycket mer om man bara börjar.
Jag gillar de grånade brädorna, sen är det ju återvinning också.
Om jag kommer ihåg till sommaren så visar jag insidan av lekstugan.

Mitt gamla skruttiga bord, lite blommor och en stol

Sommardrömmar under björkens vajande kronor kan man drömma här.

Mitt gamla vita antika skåp i vårsol med pellargonior i skuggbilder

En av mina gamla skåp.Jag har lite för många faktiskt, jag gillar skåp och har varit skåpsamlare.
Det är ju inte små saker att samla på, men jag ska nog göra mig av med en del.
Men dock inte detta,som jag behöver av praktiska själ.
Jag tycker det är så vackert när det bildas skuggmönster av pellargoniorna på skåpet.

En liten vit dam

Denna blomma har tyvärr inte klarat vintern denna gång, men jag har en annan kvar som heter Annabelle som lever.

Rosor på en stol

Röda rosor på min trädgårdsstol i en härligt nött kruka, med mossväxt på.
Bakgrunden är lite underlig,vi håller på med en altan.
Men allting tar ju sin tid, och altanen är bara halvfärdig.
Rosen är nu i källaren och ska snart tas upp för ny fägring.

Min andra rätt så skruttiga stuga som jag kallar Vita Huset trots att det är rött.

I Min andra rätt så skruttiga stuga ser det ut så här i ett litet hörn.
Meningen är att jag skulle renovera där.Kanske det blir av, när tid finns.
Det vet jag inte ännu. Jag är hus-samlare och nu har jag två gamla ruckel, eller halvruckel.
Dessutom så hjälper jag en god vän att rusta hans gamla hus.
Ja husgalenskapen är verkligen en rolig sysselsättning.
Gissa om folk undrade när en skylt kom upp ovanför dörren där det stod målat Vita Huset.
Nu har de slutat att undra de kallar det själva Vita Huset nu trots att det är helrött, kul eller hur.

Gamla tapetlager

Det är många gamla tapetlager i det gamla huset som jag renoverar till min vän.

Mitt gamla hus i skogen

Detta är i mitt gamla hus i skogen.Jag har målat rutor på golvet, väggar i lila och svagt
gula dekorer som inte syns på bilden.
Stolarna målade jag för jättelänge sedan, med personliga monogram.
Det står en kaka på bordet under den blåa kupan och kaffe i en termos,
en petflaska med vatten inte så dekorativ, men så såg det ur vid detta tillfälle.

Renovering i gammalt gästgiveri.

Jag har renoverat detta rum till en god vän. Tapeterna gick inte att rädda men jag
har skrapat fram rutor av de olika tapetlagren, sedan har jag
målat halva väggen vit med linoljefärg, tagit fram skurgolvet och
målat fönster och tak, osv.
Man kan se hur fönsterglaset ser ut om man ser på solfläckarna
på väggen, glaset är fullt av blåsor och har en ton av grönt.
De är även rinnigt, helt underbart vackert med andra ord.
Så vackert så när man står i rummet en solig dag kan man stå och
betrakta hur ljusspelet rör sig genom de underbara glaset.

Fjäril och solros